Idag beökte jag och Lisette spårvägsmuseet med DBA-gruppen (DövBlindas Aktivitesthus). På vägen dit snurrade vi runt på Slussen och kollade på vårtecken. Väl framme, på museet, träffade vi ett gäng tolkar som stod och väntade på gänget från DBA. Tillslut kom dom och visningen kunde börja. Det var otroligt intressant att se hur en grupp av människor med både syn- och hörselnedsättning går på museum. Efter två timmar och lite till var visningen på en timme över för oss tappra besökare. När alla var klar med att känna och klämma på alla saker för att försöka uppfatta hur allt såg ut så åkte jag och Lisette iväg till DBA med Marie, kvinnan som var ansvarig.
Senare på dagen tog vi oss, med stora steg, till Coop konsum och köpte frukt och grön. Efter ett släpande av en full väska med mat genom tunnelbanevimlet kom vi hem till vandrarhemmet. Väl där tillagade jag en otroligt äcklig middag som bestod av mickrad korv och pulver mos. Inte det godaste i världen men vad ska man göra när det inte finns någon spis.
Klockan sex kastade vi oss in i tunnelbanevimlet igen för att ta oss till dövföreningen för en föreläsning om dövskolans framtid. Det var otrolig intressant att lyssna på och vi lärde oss mycke nytt. När vi väl var där mötte vi en man som ursprungligen är från Sudan men sen många år är bosatt i Stockholm. Han var jätte trevig och vi satt och tecknade en stund.
Sen mötte jag en annan snubbe som jag inte riktigt förstod vad han hette. Från början frågade han vem jag var så jag svarade att jag var en praktikant ifrån Umeå som var här för att lära mig teckenspråk. väl i föreläsningspausen kom han fram till mig igen och började fråga om min ålder och berättade hur vacker jag var, då tycket jag att det blev lite jobbigt och sprang till Lisette.
På vägen hem i tunnelbanan funderade jag om jag skulle träffa killen igen nu när jag ska på pubbafton på lördag. Lisette lovade att hon skulle hjälpa mig om det skulle hända.
Men nu ska jag fortsätta titta på tv.
Ha de så bra
//Malin
0 kommentarer:
Skicka en kommentar