Pratandes fram till halv tolv på natten

Idag vad det våran sista dag på dövföreningen... Jag och Lisette fick som varsit "paket" med en bok och en DVD. Lite lessna till mods begav vi oss tillbaka till vandrarhemmet för att slappa kvällen ut. På vägen hem köpte vi lite jordgubbar på Hemköp för 14.90 kartongen, sjukt gott.

Väl nere i allrummet så mötte vi en kille, Alfredo, ifrån Brasilien. Han var jätte trevlig och vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord fram till sent på natten. Han var på resande fot i Europa och hade hamnat i Sverige för att ett av hans favoritband skulle ha en spelning här. Vi diskuterade olikheter mellan länderna, det finns ganska många. Det som var mest intressant var diskutionen om språkskillnader, portugisiska verkar vara jätte svårt.

Alfredo frågade om vi ville hänga med ut imorgon/idag, vi får se vad som händer. Skulle ändå vara lite roligt att vimla en gång ute bland Stockholms krogar.

Hare bra
//Malin

Lägenhetssökande

Idag har kollat på lägenheter idag... Har kollat efter en trea någonstans i närheten av stan men det är så svårt. Allt som finns ligger typ ute i Husum eller kostar mer än vad man får in totalt på en månad. Nu till sommaren flyttar jag tillbaka till Örnsköldsvik och det känns lite halv drygt att flytta in i de lilla flickrummet igen.

En kompis berättade att han och han flickvän kanske hade hittat en lägenhet i Kroksta som var skit billig, blev som lite avis. Nä, man får väl bara ta sig i kragen och leta vidare, finns som inget annat att göra.

Hare bra
//Malin

Förskolan Havet

Idag besökte vi en förskola, havet hette den. Det är en special förskola för barn med någon sorts hörsel nedsättning. Där mötte vi Rosmarie, hon jobbar där som döv teckenspråkspedagog.
Det var jätte roligt att få träffa alla barnen och teckna med dom. Det var svårt att förstå vad dom säger för att dom tecknar ganska slarvigt.

Efter besöket på havet åkte vi tillbaka till T-centralen och gick till hemköp och handlade.
Nu ligger jag i sängen och gör ingenting som alltid. Nu har jag nog sagt allt...

Ha det så bra
//Malin

Turistat i gamlastan

Idag beslöt vi oss för att göra en riktig vandring i gamla stan. Vi besökte t.ex slottet, storkyrkan och den tyska kyrkan så otroligt vackert.


Vi började med att besöka slottet. Där var det fullt med folk som stod och tittade på alla vakter med sina blå uniformer och silver hjälmar som gick omkring i tackt till trumslag. Vi stod och tittade ett tag innan vi navigerade oss vidare längs gatorna.


Efter bara några steg upptäckte vi storkyrkan i Stockholm. Vi gick in och kollade, det var så otroligt snyggt där inne. Tyvär fick man inte använda blixten så bilderna blev sådär men ändå, otroligt snyggt.



Efter att vi hade besökt storkyrkan fortsatte vi vidare genom gamla stan och hittade den tyska kyrkan men precis som vi skulle gå in och fota dog min kamera så det var bara att gå hem och ladda batteriet. Efter en timme av batteriladdande bar det iväg tillbaka till den tyska kyrkan.

När vi kom in fick vi se helt otroliga fönster och utsmyckningar som fanns överallt i kyrkan.

Tyvär förstod jag inte vad som stod överallt men det var roligt ändå att bara ta kort och kolla.

När vi tittat klart fortsatte vi vidare och gick runt och kolla på alla gamla hur och alla söta gränder. Vi letade oss ner till hamnen och satte oss där och solade ett tag, det var tokskönt.

Efter det så begav vi oss tillbaka till vandrarhemmet för att få i oss lite mat och slappa hela kvällen.

Hare bra

/Malin

Idioter på tunnelbanan

Idag påväg hem från dövföreningen stod två killar och pratade med varnadra bakom oss i rulltrappan. Jag lyssnade inte så värst mycket utan åkte bara. Efter att tag vände jag bara lite på huvudet, varför vet jag egentligen inte men, så vänder jag tillbaka och precis efter detta hör jag - Det är fult att tjuvlyssna! Jag ryser till och känner paniken komma lite men jag visar ingen. Då hör jag -äh! skit ire da! Jag får mer panik och tänkter inte mer än att jag måste börja teckna.

Jag vänder mig mot Lisette och börjar teckna frenetiskt och hon hänger på. Då hör jag världens asgarv bakom oss och jag försog att vår imitation av att vi var döva var övertygande. Jag andades ut och vi fortsatte mot vandrarhemmet.

På vägen dit såg vi killarna igen och jag började bli rädd att dom skulle bo på vandrarhemmet men så var det inte tur nog. Jag och Lisette tittade på varandra och skrattade av lättnad när dom tog av mot vänster ner för en gata. Stockholmare.

Ingen självkontroll

Idag drog vi ut på stan och träffade Mina ifrån klassen för ÄNNU en shopping runda på stan. Jag, shoppaholic som jag är, köpte ännu mer saker. Resultatet blev ett fodral till mina solbrillor, ett par jeans och ett skärp. Jag har kommit fram till att jag har verkligen ingen självkontroll när det kommer till shopping.

Ikväll ska vi på pubbkväll på dövföreningen. Varken jag eller Lisette är riktigt pepp men vi lovade varandra att i alla fall hasa oss dit. Hoppas dom spelar någon musik, kommer att kännas otroligt konstigt att se hur allt är där.

hare så bra
//Malin

Shoppaholicen ifarten igen

Idag kom pengarna in på kortet och efter att hyran och maten var betald så sattes det fart ut på stan. Dagens skörd var inte så stor, bara ett par shorts, ett linne och ett par solbrillor och det var faktiskt 30% rabatt. Det var otroligt roligt att gå runt på stan och prova och testa. Imorgon ska vi ut och göra stan farlig igen. Då kommer och vår klasskamrat Mina hit så då blir vi tre.

Innan vi drog ut på stan for vi och kollade på Manillaskolan på Djurgården. Det är en viktig plats i Dövas hitsoria. Där mötte vi Jonas, en otroligt trevlig man som visade oss runt och berättade om skolan och så. Vi fick se vars rektorn bodde förut och vars kyrksalen låg. Den var så otroligt fint så det går inte att beskriva. jag tog ett kort bara på fönstret, det är så man nästan blir frälst som Lisette sa.

Vi fortsatte sedan vidare till dövföreningen för att hedra en av deras medlemmar med kaffe och tårta. Ännu en träff med människor man knapt förstår som man ska komunisera med. Men efter ett ta kom man in i gunget och man fattar äntligen vad som sägs.

Efter en tungvecka på dövförening drog vi alltså ut på stan för att shoppa och resten vet ni juh. Vi drog vidare till gamla stan för att hitta tackobar för att äntligen kunna få i sig lite riktig mat istället för veckans ranson av mickro mat.

SJUUUUUKT GOTT!! Jag visste inte att jag någonsin skulle sakna en spis men det gör jag. Att sitta där mitt i gamla stan och knapra på några natcho chips var otroligt mysit och mumsigt. Både jag och Lisette njöd i stora drag.

Imorgon är det äntligen lördag och obligatorisk sovmorgon. Känns skönt att äntligen få sova ut ordentligt för att sedan ta en efterlängtad shopping tur på stan. Jag vet, jag är en shoppaholic.

Ha det så bra

//Malin

Canasta spel på dövföreningen

Idag var jag och Lisette på dövföreningen igen. Där träffade vi alla söta pensionärer igen och på dagens schema stog det Canasta. Det tog mig ett tag att fatta hur spelet gick till men tillslut fattade jag knixen. Vid mitt bord satt världens sötaste lilla gumma, Ulla hette hon. Hon var så söt och rolig så det var en ren fröjd att prata med henne.

Här i stockholm har blommorna titta upp och nästan redan blommat över. Jag saknar norrland lite faktiskt, här i stan är alla så stressade och man är lite rädd så fort man ska korsa gatan. Det jag inte saknar är kylan, vi hade otroligt skönt idag i solen.

Nu har snart en vecka gått här nere och jag börjar redan hitta ganska bra, otroligt va smidigt det är med tunnelbanan.

Imorgon ska vi besöka Manilla skolan och ungdomsgården DUKIS, känns riktigt roligt.

Nu har jag inte så mycket mer att säga så,

ha det så bra

//Malin

Spårvägsmuseet utan ögon och öron

Idag beökte jag och Lisette spårvägsmuseet med DBA-gruppen (DövBlindas Aktivitesthus). På vägen dit snurrade vi runt på Slussen och kollade på vårtecken. Väl framme, på museet, träffade vi ett gäng tolkar som stod och väntade på gänget från DBA. Tillslut kom dom och visningen kunde börja. Det var otroligt intressant att se hur en grupp av människor med både syn- och hörselnedsättning går på museum. Efter två timmar och lite till var visningen på en timme över för oss tappra besökare. När alla var klar med att känna och klämma på alla saker för att försöka uppfatta hur allt såg ut så åkte jag och Lisette iväg till DBA med Marie, kvinnan som var ansvarig.

Senare på dagen tog vi oss, med stora steg, till Coop konsum och köpte frukt och grön. Efter ett släpande av en full väska med mat genom tunnelbanevimlet kom vi hem till vandrarhemmet. Väl där tillagade jag en otroligt äcklig middag som bestod av mickrad korv och pulver mos. Inte det godaste i världen men vad ska man göra när det inte finns någon spis.

Klockan sex kastade vi oss in i tunnelbanevimlet igen för att ta oss till dövföreningen för en föreläsning om dövskolans framtid. Det var otrolig intressant att lyssna på och vi lärde oss mycke nytt. När vi väl var där mötte vi en man som ursprungligen är från Sudan men sen många år är bosatt i Stockholm. Han var jätte trevig och vi satt och tecknade en stund.

Sen mötte jag en annan snubbe som jag inte riktigt förstod vad han hette. Från början frågade han vem jag var så jag svarade att jag var en praktikant ifrån Umeå som var här för att lära mig teckenspråk. väl i föreläsningspausen kom han fram till mig igen och började fråga om min ålder och berättade hur vacker jag var, då tycket jag att det blev lite jobbigt och sprang till Lisette.

På vägen hem i tunnelbanan funderade jag om jag skulle träffa killen igen nu när jag ska på pubbafton på lördag. Lisette lovade att hon skulle hjälpa mig om det skulle hända.

Men nu ska jag fortsätta titta på tv.

Ha de så bra

//Malin

Klet i väskan

Ännu en dag i huvudstaden där solen skiner med sin frånvaro. Något annat som har lyst med sin frånvaro idag är mitt huvud, om det inte satt fast på axlarna skulle jag nog tappa bort de ibland. Jag satt halva dagen på SDF (Stockholms Döv Förening) och nickade som om jag förstod men jag tror att jag missuppfattade hälften. Jag och Lisette fick umgås med alla pensionärer som spelade bingo, jag var inte med så jag vann inte men det var lungt ändå.

På vägen dit tog jag min nya tok snygga väska och packade ner både min lunchlåda och Lisettes köpta lunch. När det väl blev lunch upptäckte lisette att all mat hade fallit ur behållaren och ut i kartongnen på hennes lunch. Jag skrattade lite lätt och tänkte väl inte med på det. På vägen hem skulle jag ta upp kamerna ur väskan och kände hur hela fodralet var kletigt. Vad som hade hänt klickade inte i mitt huvud direkt, sen förstod jag. Det var inte bara ur behållaren maten hade runnit utan också ut ur kartongen ut i min nya väska. Jag och Lisette kollade på varandra och fnissade lite lätt åt allt elände. Väl "hemma" på vanddrarhemmet igen plockade jag ur och rengjorde allt innehåll och tvättade väskan ren från ris och kyckling doften, om jag lyckades märker jag imorgon.
Nu hänger den på tork på en krok i vårat rum.

Jag och Lisette gick ner och firade dagensslut med en glass på 7-eleven, mumma.

Som vanligt ligger jag här i sängen och slöglor på tv innan jag ska ta mig i kragen och gå ner till köket och göra mig lite köttbullar och potatismos. Känns inte riktigt lockande om jag ska vara ärlig men vad ska man göra när man inte har en spis.



Ha de bra
//Malin

Slutkörd

Ligger här nu i mitt lilla rum på vandrarhemmet i Stockholm. Jag och en klasskamrat, Lisette, är här på praktik i två veckor och efter bara en dag är jag helt slut i huvudet. Hur detta ska gå kan bara framtiden utvisa.

Har shoppat en del nu när jag är i stockholm, lite skillnad ifrån lillstaden Örnsköldsvik.
Var in på Cubus, jag och Lisette gick vilt loss bland klädställen och hittade några toksnygga kläder om jag får säga det själv. jag köpte tre linnen och hon köpte ett.
Min vana trogen kunde jag inte ge mig när jag väl hade börjat så innan dagens slut var en handväska, två tvålflaskor, en pocketbok och en kofta också inhandlad.

Men jag har lite ångest över allt detta för redan på nervägen, när vi flög ner, hade jag ett och ett halvt kilos övervikt på min väska. Hur jag lyckades proppa en väska med mer än tjugo kilo är för mig en gåta, men jag lyckades tydligen. Min tunga väska med en orange "HEAVY" lapp på rullade in på bandet men däremot klarade sig Lisettes väska under den otroliga tjugo kilos gränsen med över sex kilo. Fatta om jag kände mig snopen, jag som tycket jag packade så lite saker, men men.

Nu är Lisette tillbaka från duschen och står och fönar luggen för fullt. Känns ganska skönt att vara här ändå fast sängen knakar och rumet närmare skulle kallas för garderob än för rum.
På tal om rummet, på dörren står det Drottningholms slott men som Lisette så fint sa så ser det med ut som Kumlaanstalten. Det finns inga fönster, en dubbelsäng och en spegel. Visst ja, det finns faktiskt en tv också så man kan ju överleva.

Oj, nu har jag pratat på tok för länge.
Hare så bra
/ Malin